Farfar Örjan

Gubben Spratt och Gumman språng. En sci-fi roman med hembygdskänsla. Del 2

Det osannolika mötet

Gubben Spratt hade landet på planeten Tellus för några månader sen. Han hade just lyckats bygga sig nåt som med lite god vilja kunde kallas hem. En dag spatserade han omkring för att lära känna folket i området. Där bodde bland andra en rörmokare som hette Bengt, en busschaufför som hette Berit och en anonym brevbärare som folk kallade Herr Lantis. Spratt gick som av en händelse förbi en bil- och cykelverkstad. ”Servar även rullstolar”, stod det på skylten. Det var då de fick syn på varandra. En ruskigt snygg gumma hade nyligen köpt upp ett lager med reservdelar och stod på parkeringen och bytte bussningar och skruvar på sin rullstol.

”Ni är mycket skicklig med skiftnyckeln”, sa gubben.

”Tack, jag har haft som specialintresse att serva rullstolar en halv evighet.” Svarade gumman. ”

”Det märks”, replikerade gubben. ”Vill du hänga med på en köpp med krut och snacka lite. Vi verkar ju ha liknande intressen du och jag. Jag har kört potatisdriven Volvo i vintergatan en halv evighet och odlar bränslet själv såklart. Men nu bestämde jag mig för att stanna här på Tellus ett tag.” Han lyfte på hatten och bugade sig varpå det gråa håret skymtade. Gumman blev imponerad av den tjusiga, perfekt tillrättalagda vattenkamningen.

”Angenämt, jag kallas Gubben Spratt.”

Gumman sträckte fram sin lilla knubbiga hand som han tog tag i och kysste.

”Jag heter Språng och följer gärna med på kaffe. Jag har precis servat rullstolen färdigt. Jag flyger i förväg. Adressen?”, svarade hon. Han gav henne adressen varpå vingar och propellrar fälldes ut och hon lyfte. När hon kommit en bit ropade hon till gubben:

”Du, Spratt, jag jobbar på en uppgradering till rullstolen så jag kan köra i ljusets hastighet! Men jag har några problem jag inte lyckas knäcka. Jag vill gärna höra din syn på saken.” Sedan flög hon vidare.

”Vilken kvinna,” tänkte Gubben.

Annonser
Standard
Farfar Örjan, Storslagna epos

Gubben Spratt och Gumman språng. En sci-fi roman med hembygdskänsla. Del 1

Flyga och flänga i kosmos

Gubben Spratt var lite knepig. Han hade tillbringat halva evigheten med att flyga runt i vintergatan i sin modifierade Volvo. Den gick på potatismos, varför han med jämna mellanrum fick leta upp lämpliga planeter att odla bränsle på. Men en dag bestämde han sig.

”Nu har jag tillbringat halva evigheten med att flänga omkring ensam på det här viset. Jag ska leta rätt på en kompanjon, att dela den andra halvan av evigheten med!” Skrockade den gamle gubbtjyven. Den kvarvarande halvan av evigheten skulle ju kännas så ofantligt lång om man inte delade den med nån, tänkte han.

Den märklige mannen bestämde sig därför att slå sig ned på en planet som han kallade ”Goder Jord”, eftersom det var väldigt lätt att odla potatis där. Han slog sig till ro och byggde sig ett hus med tillhörande potatisodling i den lilla trevliga hålan Hudiksvall.

Gubben Spratt var en lång gubbe med buskiga ögonbryn och långt grått skägg som han klippte av ibland med häcksax för att inte snubbla på det. Håret var strikt vattenkammat åt vänster, vilket man endast såg när han tog av sig den gigantiskt höga cylinderhatten. I denna sades det att han förvarade allt möjligt, från ett reservlager av potatis till ånglok och rymdfarkost. Han var även omöjlig att inte lägga märke till pga av sin pastellfärgade kavaj. Excentrisk var ett ord som folk ofta använde för att beskriva honom. Själv brydde han sig inte vad folk kallade honom. Han trodde att excentrisk var en fågelart. Var folk så okunniga att de inte såg skillnad på honom och fåglar, tänkte han ibland.

Gumman Språng var även hon lite uttråkad efter att ha spenderat en halv evighet ensam. Hon brukade flyga runt i kosmos på sin eldrivna rullstol. Nej, hon var egentligen inte rörelsehindrad, om man inte syftade på att hon inte kunde resa snabbare än ljusets hastighet. Det var ett mycket irriterande handikapp tyckte hon. Men hon jobbade på en uppgradering till sin rullstol för att lösa det problemet.

Gumman var av medellängd och lagom tjock och bred, tyckte hon själv i alla fall. Hon hade färgglad pastellfärgad klänning och gråa storstövlar. En märklig kombination kunde tyckas. Själv tyckte hon det var märkligt att folk gick runt och tyckte en massa om henne. Hade de inga rullstolar att serva, tänkte hon. Hon hade gigantiskt grått, permanentat hår, där hon förvarade allt möjligt, skiftnycklar, reservdelar till rullstolen, hårspray, sina favoritböcker. Och ja visst ja, hennes papegoja Örjan bodde där också. Utan håret medräknat var hon ungefär 1,70 lång. Med håret medräknat, närmare 3 meter. Men det var fusk, hade Guiness rekordbok sagt.

Fortsättning följer…

Standard
Farmor Vilhelmine

Missförståndet.

Farmor Vilhelmine och hennes lilla vän Bullmormor Astrid satt och språkade om vilken typ av humor de gillade. Vilhelmine tog till orda.

”Jag gillar nog rätt sjuk humor…”

Astrid avbröt abrupt:

”Oh, oh vänta, jag vet vad du menar! Typ humor där det är en gigantisk kock som gör mat av små människor å istället för å hacka grönsaker så hackar en mänsker å hövven ö ben å skit flyger hit å dit å blode flyter å ha bjuder fölk på skiten å de har inte en aning om va de äter, att de ä mänskokött från små mini-mänsker å skit å vine de dricker ä bloooood… ja sån humor tycker ja också är rolihg, ja skratter så ja gråter…”

Farmor Vilhelmine:

”…………..

…………….

…………….. ärligt talat är jag faktiskt lite rädd för dig just nu…”

Standard
djupa insikter

Metameta

Meta är ett sorts begrepp där något hänvisar till eller reflekterar över sig själv. T.ex. metadata är data som refererar till sig själv. Metaskämt är ett skämt om ett skämt. Etc. Men frågan är om man kan ha en metadiskussion? Det motsägande i det fallet är att detta inte innebär att diskutera begreppet meta, utan att diskutera själva diskussionens vara och icke vara. En diskussion om diskussioner. Så det enda sättet att få till en äkta meta som reflekterar över sig själv borde vara att göra en metameta. Och om denna i sin tur refererar till sig själv borde det bli en metametameta. Så kan det fortsätta i all oändlighet, ungefär som när du har två speglar mittemot varandra och försöker se slutet.

En del använder även begreppet meta när de syftar på att ett samtal är filosofiskt eller existentiellt.

En alternativ och förenklande förklaring är dock att meta kan sägas vara när en svensk vägförening sammanträffar och ska diskutera verksamheten…

Sune Bäver, tvärsäkerhetskonsult i Delsbo hembygdsförening

Standard
Gubbisterna

G2018, rösta Gubbvänligt, Gubbisterna (G) för ett Gubbvänligare samhälle

Ingvarg Bärman, propagandachef, gubbisterna:

Inge ä som förr e! Om de va som på den gamla goda tiden då vi gubbar styrde… men vi var inte gubbar då men om vi fått styra hade vi blivit det tidigare och då hade ni sluppit oss nu! Se vad ni ställt till med! Rätta till det nu! Rösta Gubbvänligt!

Gubbisterna (G)

Illustrationer: Gubbfrände, Jonarr Olovsson

Standard
djupa insikter, Farfar Örjan

Den sjukes förtvivlan

Aj, mina arma armar

Som knappt kan lyftas till en hälsning

Liksom mina tunna tarmar

Ej heller de ger nån frälsning

Och de beniga benen,

Liksom gallstenen

Försvårar när jag ska dansa valsen

Den hala halsen

Den får mig att väsa

Min näsvisa näsa

Den får mig att fräsa

Och den magra magen

Gör ont hela dagen.

För att inte tala om hårfästet

Som är rena lusnästet

Och för den ömma foten

Har jag inte hittat nån bot än.

Jag hittar ingen hjälpande manöver.

Vilken tröst då att allt snart är över…

– Farfar Örjans kusin Skrutt-Jan, som tyvärr inte är lika pigg och ungdomlig som gubben Örjan.
Standard