Storslagna epos, Uncategorized

(Utkast) Kicki Körtböxa på babyshower hos Borisz och Agniescjka – ett helylleäventyr utan dess like!

Kicki Körtböxa är berättelsen om en dryg, uppkäftig unge som bor själv i sitt kråkslott kråkekåken, även känd som korpatorpet. Hon är extremt stark, i alla fall när hon tar sin medicin mot sin kroniska värk som hon ärvt av sin far. Hon gör sig på regelbunden basis skyldig till våld och uppkäftigt beteende mot poliserna Bånk och Klånk och blir konstant åtalad för hatbrott och hets mot folkgrupp samt olaga innehav av primater, nämligen sin tama överkalixbo Herr Neppalainen. Dock har hon inte åkt dit för nåt av det, pga att hon är minderårig och dessutom vet man inte hur gammal hon är eller i vilket land hon har medborgarskap. Hennes far Trälim Ebenholz Körtböxa den fjärde uppehåller sig på annan ort, nämligen som kung över öborna på en okänd ö nånstans i en H2O ansamling. Därför kan de ej heller hålla honom ansvarig för hennes dumheter.

När hennes far lämpade av henne i Svithjodh skickade han med en kista med svindyrt pulver hon kunde sälja dyrt för att klara sin försörjning. Det var ju egentligen bara vetemjöl, men det hade funkat än så länge. Hon råkar tyvärr på problem med Swish och Swoosh, två pundare som är dumma i huvet och är ute efter hennes kista. Den ene är kort och smal och den andre lång och tjock och ännu dummare i huvet än den förstnämnda. Ja helt enkelt en fantastisk förebild för våra unga, ett riktigt härligt exempel att efterlikna medan de växer upp till goda samhällsmedborgare!

Karaktärerna

Här är några av karaktärerna

Kicki Körtböxa

En uppkäftig och dryg liten brud som alltid gör som hon själv vill. Hon blir extremt stark av sina piller som hon har fått av en herde från Azerbadzjan. Hon tar dem för sin kroniska värk som hon ärvt av sin far.

Trälim Ebenholz Körtböxa

Arbetar med ”person- och varufrakt”. Kapten på det stolta fartyget ”Lillan”. Sedermera skeppsbruten och lyckades få respekten av öborna i Blaha Blaha bukten nånstans mellan Japan och Jamaica. Även han extremt stark och dryg

Boriszj och Agnieszjka

Två korkade överklass-småglin som av nån outgrundlig anledning avgudar Kicki. De följer konstant efter henne och trots att hon konstant försöker ta kål på dem genom diverse ”olyckor” som hon arrangerat på de ”äventyr” hon tar med dem på, klarar de sig alltid.

Bånk och Klånk

Två duktiga och skitsmarta poliser. Tyvärr ser de så sjukt roliga ut att ingen tar dem på allvar. Den ene är lång, smal, men djup och den andre är bred men platt. Kicki utsätter dem konstant för våld mot tjänsteman men pga av kryphål i lagen som den skitungen utnyttjar kan de inte sätta dit henne.

Swish och Swoosh

Två korkade pundare som konstant försöker sno Pippis gigantiska kista med vitt pulver. Den ene av dem är kort och smal, den andre lång och tjock. Ja, jag vet det brukar vara en lång och smal och en kort, alternativt av medellängd men fet. Men de här är inga vanliga antagonister. De är ovanligt dumma i huvet i alla fall.

Herr Neppalainen.

Kickis tama (lite halvt i alla fall) överkalixbo, som hon varken har tillstånd till eller vaccinationsintyg för.

Feta tanten

En gravt överviktig islandshäst som har så korta ben och är så fet att magen släpar i marken. Bor hos Kicki men hon har inga papper på den. Den är för övrigt den intelligentaste i hela berättelsen och har en stark depressionstendens pga detta.

Hjälpande handen.

En arm som bor i ett buskage på kickis gård. ibland räcker den ut lösgodispåsar och kommunistiska reklamblad till Kicki och hennes vänner.

Borisz och Agniezskas mamma och pappa

Far och mor till världens mest korkade och irriterande överklassungar. Pappan jobbar som överbetald automationsingenjör på Petraflak och modern har en extremt irriterande accent och är lyxhustru. Mamman är känd för att konstant yttra extremt bajsnödiga och präktiga repliker som tex ”Det är en dag imorgon också”, ”aptiten kommer med maten” och ”Det är faktiskt fler än du som vill prata, jag till exempel.”

Annonser
Standard
djupa insikter, Farfar Örjan

Tvångsmässig fixering bortom all räddning

Det var en mörk höstkväll i Laholm. Ni vet så där som höstkvällar brukar vara. Mörka. Mörk höstkväll. Mörk. Mörk. Särskilt i Laholm. Jättemörk. Så mörk att det knappt kan bli mörkare, utom i ett ljusfritt rum. Ja det hade nog varit ännu mörkare faktiskt. Förresten, regnig också. Ja, äkta Laholms-höstregnsmörk kväll. Det var det helt klart. Jättemycket faktiskt. Gammelmoster Agda Gubbén tog lågmält till orda där de sutto i stugan sin och frågte gubben sin:

”Är inte regnet mer regnaktigt idag än igår? Det var mer torrt regn igår.”

”Hur kan regn vara torrt, det består ju till 97 och en halv procent av vatten.” Sa gubben Gubbén.

”Jag vet inte, bara en känsla jag fick igår när jag dammade bilen.” Sa Agda.

”Va är du inte riktigt klok människa, damma bilen när det regnar”, sa Gubben Gubbén med nåt krokigt i blicken som han slängde utan en tanke på att en slängd blick inte kan tas tillbaka eller återvinnas.

”Ja jag sa ju att det var ett torrare regn igår.” Sa tanten.

”Vadå hur kan du veta det? Går det att märka skillnad?” Frågade gubben med en ny skeptisk blick som han ju var tvungen att lägga sig till med, den gamla hade han ju slängt åt frun.

”Jo annars hade jag ju inte dammat bilen, regnet var så torrt att det ångade bort innan det nådde marken,” bredde hon på.

Gubben var diskussionslysten och dessutom en obotlig besserwisser så han svarade,

”Du, det låter väldigt märkligt, går du på något, eftersom du pratar så könstigt?”

”På marken såklart,” svarade hon med en självklarhet i rösten som lät självklar. ”Inte går jag på vattnet i alla fall som frälsarn vår! Och förresten, sen när blev du en sån surgubbe? Du är ju sur som en citron som blivit klämd i en svängdörr och sen blivit uppskurad av en småländsk vaktmästare!”

Gubben: ”Vadå blivit! Jag har väl alltid varit en folkilsken surgubbe som skjuter (men missar) på ovälkomna besökare och alla barns skräck och en sån som bara en mor kan älska!”

”Jaaa…. det är sant”. Hon insåg just att hon genom åren alltför idogt hade försvarat sitt beslut att gifta sig med gubbuslingen, så till den grad att hon börjat tro på sina egna vanföreställningar.

”Jaja, det där är inte så noga, vad ska jag göra för mat ikväll?” Sa Gubben. Det var nämligen så att de, trots att Gumman var tvångsmässig och hade svåra vanföreställningar och Gubben var ett sånt surt surkart att han blev kroniskt deprimerad bara av att umgås med sig själv, trots detta ville de ändå göra vad de kunde för att vara ett ”modernt” par. Sina personligheter hade de insett för längesen att det var bortom all räddning, men de tyckte att en modern man ska kunna göra sånt som i deras ungdom ansågs vara ”kärring-göra”. Därför fick gubben alltid laga maten men gumman lagade bilen. Det gjorde de såklart i huvudsak för att kunna skryta med hur framskridna de var.

Tyvärr får vi inte reda på mer hur kvällen fortskrider i det mörka, regniga Laholm, en mörk regnig höstkväll som alla andra i en liten stuga där en sur gubbe och en gumma med vanföreställningar dividerar om ovidkommande småsaker. Inte en aning hade de om att i just detta nu om några sekunder, kommer följande hända.

En vaktmästare

På en återvinningsstation

I ett parallellt universum

Håller just

Utan att veta om det

På att bränna upp

Originalet

Ursprunget

den 2-dimensionella metallplåt

Som innehåller

den faktiska verkligheten

Ritningen

Den djupare, verkliga verkligheten

Av vilken allt vi upplever

bara är en projicering.

Medan en gubbe och en gumma i Laholm en helt vanlig mörk och regnig höstkväll satt och dividerade kollapsade hela vårt universum.

Och de som skulle äta ärter med fläsk, Gubbens favoriträtt, ikväll.

Standard
Farfar Örjan

Gubben Spratt och Gumman språng. En sci-fi roman med hembygdskänsla. Del 2

Det osannolika mötet

Gubben Spratt hade landet på planeten Tellus för några månader sen. Han hade just lyckats bygga sig nåt som med lite god vilja kunde kallas hem. En dag spatserade han omkring för att lära känna folket i området. Där bodde bland andra en rörmokare som hette Bengt, en busschaufför som hette Berit och en anonym brevbärare som folk kallade Herr Lantis. Spratt gick som av en händelse förbi en bil- och cykelverkstad. ”Servar även rullstolar”, stod det på skylten. Det var då de fick syn på varandra. En ruskigt snygg gumma hade nyligen köpt upp ett lager med reservdelar och stod på parkeringen och bytte bussningar och skruvar på sin rullstol.

”Ni är mycket skicklig med skiftnyckeln”, sa gubben.

”Tack, jag har haft som specialintresse att serva rullstolar en halv evighet.” Svarade gumman. ”

”Det märks”, replikerade gubben. ”Vill du hänga med på en köpp med krut och snacka lite. Vi verkar ju ha liknande intressen du och jag. Jag har kört potatisdriven Volvo i vintergatan en halv evighet och odlar bränslet själv såklart. Men nu bestämde jag mig för att stanna här på Tellus ett tag.” Han lyfte på hatten och bugade sig varpå det gråa håret skymtade. Gumman blev imponerad av den tjusiga, perfekt tillrättalagda vattenkamningen.

”Angenämt, jag kallas Gubben Spratt.”

Gumman sträckte fram sin lilla knubbiga hand som han tog tag i och kysste.

”Jag heter Språng och följer gärna med på kaffe. Jag har precis servat rullstolen färdigt. Jag flyger i förväg. Adressen?”, svarade hon. Han gav henne adressen varpå vingar och propellrar fälldes ut och hon lyfte. När hon kommit en bit ropade hon till gubben:

”Du, Spratt, jag jobbar på en uppgradering till rullstolen så jag kan köra i ljusets hastighet! Men jag har några problem jag inte lyckas knäcka. Jag vill gärna höra din syn på saken.” Sedan flög hon vidare.

”Vilken kvinna,” tänkte Gubben.

Standard
Farfar Örjan, Storslagna epos

Gubben Spratt och Gumman språng. En sci-fi roman med hembygdskänsla. Del 1

Flyga och flänga i kosmos

Gubben Spratt var lite knepig. Han hade tillbringat halva evigheten med att flyga runt i vintergatan i sin modifierade Volvo. Den gick på potatismos, varför han med jämna mellanrum fick leta upp lämpliga planeter att odla bränsle på. Men en dag bestämde han sig.

”Nu har jag tillbringat halva evigheten med att flänga omkring ensam på det här viset. Jag ska leta rätt på en kompanjon, att dela den andra halvan av evigheten med!” Skrockade den gamle gubbtjyven. Den kvarvarande halvan av evigheten skulle ju kännas så ofantligt lång om man inte delade den med nån, tänkte han.

Den märklige mannen bestämde sig därför att slå sig ned på en planet som han kallade ”Goder Jord”, eftersom det var väldigt lätt att odla potatis där. Han slog sig till ro och byggde sig ett hus med tillhörande potatisodling i den lilla trevliga hålan Hudiksvall.

Gubben Spratt var en lång gubbe med buskiga ögonbryn och långt grått skägg som han klippte av ibland med häcksax för att inte snubbla på det. Håret var strikt vattenkammat åt vänster, vilket man endast såg när han tog av sig den gigantiskt höga cylinderhatten. I denna sades det att han förvarade allt möjligt, från ett reservlager av potatis till ånglok och rymdfarkost. Han var även omöjlig att inte lägga märke till pga av sin pastellfärgade kavaj. Excentrisk var ett ord som folk ofta använde för att beskriva honom. Själv brydde han sig inte vad folk kallade honom. Han trodde att excentrisk var en fågelart. Var folk så okunniga att de inte såg skillnad på honom och fåglar, tänkte han ibland.

Gumman Språng var även hon lite uttråkad efter att ha spenderat en halv evighet ensam. Hon brukade flyga runt i kosmos på sin eldrivna rullstol. Nej, hon var egentligen inte rörelsehindrad, om man inte syftade på att hon inte kunde resa snabbare än ljusets hastighet. Det var ett mycket irriterande handikapp tyckte hon. Men hon jobbade på en uppgradering till sin rullstol för att lösa det problemet.

Gumman var av medellängd och lagom tjock och bred, tyckte hon själv i alla fall. Hon hade färgglad pastellfärgad klänning och gråa storstövlar. En märklig kombination kunde tyckas. Själv tyckte hon det var märkligt att folk gick runt och tyckte en massa om henne. Hade de inga rullstolar att serva, tänkte hon. Hon hade gigantiskt grått, permanentat hår, där hon förvarade allt möjligt, skiftnycklar, reservdelar till rullstolen, hårspray, sina favoritböcker. Och ja visst ja, hennes papegoja Örjan bodde där också. Utan håret medräknat var hon ungefär 1,70 lång. Med håret medräknat, närmare 3 meter. Men det var fusk, hade Guiness rekordbok sagt.

Fortsättning följer…

Standard
Farmor Vilhelmine

Missförståndet.

Farmor Vilhelmine och hennes lilla vän Bullmormor Astrid satt och språkade om vilken typ av humor de gillade. Vilhelmine tog till orda.

”Jag gillar nog rätt sjuk humor…”

Astrid avbröt abrupt:

”Oh, oh vänta, jag vet vad du menar! Typ humor där det är en gigantisk kock som gör mat av små människor å istället för å hacka grönsaker så hackar en mänsker å hövven ö ben å skit flyger hit å dit å blode flyter å ha bjuder fölk på skiten å de har inte en aning om va de äter, att de ä mänskokött från små mini-mänsker å skit å vine de dricker ä bloooood… ja sån humor tycker ja också är rolihg, ja skratter så ja gråter…”

Farmor Vilhelmine:

”…………..

…………….

…………….. ärligt talat är jag faktiskt lite rädd för dig just nu…”

Standard
djupa insikter

Metameta

Meta är ett sorts begrepp där något hänvisar till eller reflekterar över sig själv. T.ex. metadata är data som refererar till sig själv. Metaskämt är ett skämt om ett skämt. Etc. Men frågan är om man kan ha en metadiskussion? Det motsägande i det fallet är att detta inte innebär att diskutera begreppet meta, utan att diskutera själva diskussionens vara och icke vara. En diskussion om diskussioner. Så det enda sättet att få till en äkta meta som reflekterar över sig själv borde vara att göra en metameta. Och om denna i sin tur refererar till sig själv borde det bli en metametameta. Så kan det fortsätta i all oändlighet, ungefär som när du har två speglar mittemot varandra och försöker se slutet.

En del använder även begreppet meta när de syftar på att ett samtal är filosofiskt eller existentiellt.

En alternativ och förenklande förklaring är dock att meta kan sägas vara när en svensk vägförening sammanträffar och ska diskutera verksamheten…

Sune Bäver, tvärsäkerhetskonsult i Delsbo hembygdsförening

Standard